Det finns ett oönskat sagoslott till salu neråt gatan. Har tittat på det varje gång jag passerat, under flera månader. Det regnar in, har enkelfönster och tar väl en livstid att göra beboeligt. Men tänk vilka sagor man skulle kunna skriva där ...
Hua vad mycket jobb att få ordning på det där huset! Och enkelfönster - brr! Det ser inte obebott ut, vem har satt ut krukväxterna utanför den äldsta entén och vem vattnar dem? Husspöket? Glädjedödaren Laila (sorry)
Wow vilket ställe! Det vore roligt om du köpte stället, då kunde du skriva där och rapportera för oss om vad som händer, om det är ett spökhus. Mina minnen från sensommaren i Cornwall, det jag minns om boendet i stenhusen var att jag aldrig frusit så mycket nånsin. Kanske var det filtarna som var tunna, eller så är det kallruggigt i husen. Men vilket underbart landskap det var och vad mysigt det var på kvällarna när vi alla samlades i vardagsrummet, spelade musik, berättade historier och såg på elden i öppna spisen.
Där vill jag vara. Precis så känns det nrär jag ser bilden. Här sitter jag med treglasfönster, centralvärme och varma golv. Men där vill jag verkligen uppleva något nytt, med min värmefilt på släptåg.
Ja, vi var faktiskt och tittade på huset i helgen, både maken och jag har fallit för åtminstone fantasin om huset.
Barnen kallar det för medelålderskris!
@Annika –när vi var och tittade på huset fick jag tyvärr en bestämd känsla av att man behöver skriva en best seller INNAN man flyttar in, snarare än efter, med tanke på allt som behövs göra
@Åsa, tänk om vi blir grannar! Du är ju redan en av de lyckligt lottade (och duktiga, förstås!) som redan HAR skrivit en best seller. The world is your oyster. Men, vad skulle din son säga? Är han lika ovillig som våra tonåringar till att ”sitta och skräpa i ett sagoslott”?
@Anna –huset ligger 40 min (med tåg) utanför London. Barnen är trötta på renoveringsprojekt (de har en genomlididt en del) och de tycker det är dags för en bekväm liten lägenhet inne i London ... Hade jag varit så duktig som du är med färger och form, hade kanske projektet varit mer realistiskt. Med min opraktiska läggning och fallenhet för ”arm chair travelling” är risken att vi ”växer in” likt Törnrosa?
@Carina. Ja, det är väl just tornet som lockar –tänk att kunna sitta där och låta minnen och fantasier blandas med utsikten:) Visst dras man med i drömmen. Och som illustrerar med ditt liv; man måste ju våga ... ta lite risker, för att fånga vissa stor upplevelser!
@Laila, du är prakisk och realistisk –innerst inne anar vi att huset behöver så mycket omsorg att man inte hinner göra annat än att reparera? Äldsta dottern sa att vi nog fick ta extrajobb för att ha råd att underhålla huset ... och då blev det kanske inget skrivande av alls:( Du har rätt i att det är blommot utanför dörren –och trädgården är uppenbarligen älskad. Huset bebos fortfarande av ett förtrollat gammalt par, som älskat trädgården mer än huset!
@Nina –ditt förlag om att skriva OM snarare än I det inspirerande huset är nog det förnuftigaste jag hört. Den tanken ska jag ta till mig!
@Anneli, du antyder samma sak som Nina. Med tanke på ditt blogginlägg idag om skrivandets underbara värld, kanske vi alla egentligen ”har” våra slott att vandra i -inombords, så att säga:)
@Jane –vilken fin berättelse om Cornwall. Jag kan se det vackra landskapet framför mig. Och jag påminns samtidigt om kylan i de gamla stenhusen. Den går rakt in i märgen, det har jag känt i våra olika hus. Vi har alltid låtit oss förföras av gamla hus, och har –när jag verkligen tänker efter- också krossat en del drömmar när vintern och kylan kryper på. Gamla blyinfattade enkelfönster är underbara utifrån, och mindre roliga inifrån:)
Kärlekshistorian med huset är inte över, störtförälskelser kan ju hänga i ett tag.
Som maken säger ... om ingen annan vill ha det, kanske priset sjunker ännu mer ... och då kanske, kanske ...? Fast, barnen får vi nog inte med oss. Det blir maken och jag och våra sagor!
@Eva –kanske vi borde ha ett författarkollektiv? Om inte så antar jag att det närmaste vi kommer till treglasfönster är i våra tankar. Vilket ju som sagt inte är helt fel det heller! Kan se dig med värmefilten framför mig; huset känns genast mer inbott!
Jag vill också bo i ett sådant sagoslott! Kan tänka mig att det kanske finns ett och annat spöke som också huserar där. Vilka fantastiska historier och berättelser som kan uppstå i den miljön. Jag går igång direkt!
@Malin -tycker du det är spokey? Ja, det är det kanske när man väl kommit in, i synnerhet på natten. Det lockar oss fortfarande. Vi avvaktar och hoppas att priset fortsätter sjunka!
@Monica -ja, inget går ju upp mot havet förstås! Låt oss veta om du huset ovan kommer med i någon av dina berättelser:)
@Frida, du har alldeles rätt. Huset, längtan och allt som kan hända är en berättelse i sig!
@D.O.B -kan tänka mig att det blir fina foton av ett sådant hus; varje liten detalj har något intressant att berätta, känns det som!
När jag väl flyttar till England på ålderns höst skulle jag vilja bo i ett sådant hus:)
SvaraRaderaBara att slå till och bli den nya J.K. Rowling!
SvaraRaderaVerkligen att sagohus... en mix av Beatrix Potter o Harry Potter! Vilken dröm att få fixa till det! Ligger det i London?
SvaraRaderaKram Anna
JAAA! Där i det lilla tornet!
SvaraRaderaÅh vilket hus! Vill haaa! Du får väl skriva OM det där huset istället för I det till att börja med. ;)
SvaraRaderaHua vad mycket jobb att få ordning på det där huset! Och enkelfönster - brr! Det ser inte obebott ut, vem har satt ut krukväxterna utanför den äldsta entén och vem vattnar dem? Husspöket?
SvaraRaderaGlädjedödaren Laila (sorry)
Du får skriva något med huset som utgångspunkt. Tänk vilka historier det måste finnas därinne. :)
SvaraRaderaWow vilket ställe! Det vore roligt om du köpte stället, då kunde du skriva där och rapportera för oss om vad som händer, om det är ett spökhus. Mina minnen från sensommaren i Cornwall, det jag minns om boendet i stenhusen var att jag aldrig frusit så mycket nånsin. Kanske var det filtarna som var tunna, eller så är det kallruggigt i husen. Men vilket underbart landskap det var och vad mysigt det var på kvällarna när vi alla samlades i vardagsrummet, spelade musik, berättade historier och såg på elden i öppna spisen.
SvaraRaderaDär vill jag vara. Precis så känns det nrär jag ser bilden. Här sitter jag med treglasfönster, centralvärme och varma golv. Men där vill jag verkligen uppleva något nytt, med min värmefilt på släptåg.
SvaraRaderaDen här kommentaren har tagits bort av skribenten.
SvaraRaderaJa, vi var faktiskt och tittade på huset i helgen, både maken och jag har fallit för åtminstone fantasin om huset.
SvaraRaderaBarnen kallar det för medelålderskris!
@Annika –när vi var och tittade på huset fick jag tyvärr en bestämd känsla av att man behöver skriva en best seller INNAN man flyttar in, snarare än efter, med tanke på allt som behövs göra
@Åsa, tänk om vi blir grannar! Du är ju redan en av de lyckligt lottade (och duktiga, förstås!) som redan HAR skrivit en best seller. The world is your oyster. Men, vad skulle din son säga? Är han lika ovillig som våra tonåringar till att ”sitta och skräpa i ett sagoslott”?
@Anna –huset ligger 40 min (med tåg) utanför London. Barnen är trötta på renoveringsprojekt (de har en genomlididt en del) och de tycker det är dags för en bekväm liten lägenhet inne i London ... Hade jag varit så duktig som du är med färger och form, hade kanske projektet varit mer realistiskt. Med min opraktiska läggning och fallenhet för ”arm chair travelling” är risken att vi ”växer in” likt Törnrosa?
@Carina. Ja, det är väl just tornet som lockar –tänk att kunna sitta där och låta minnen och fantasier blandas med utsikten:) Visst dras man med i drömmen. Och som illustrerar med ditt liv; man måste ju våga ... ta lite risker, för att fånga vissa stor upplevelser!
@Laila, du är prakisk och realistisk –innerst inne anar vi att huset behöver så mycket omsorg att man inte hinner göra annat än att reparera? Äldsta dottern sa att vi nog fick ta extrajobb för att ha råd att underhålla huset ... och då blev det kanske inget skrivande av alls:( Du har rätt i att det är blommot utanför dörren –och trädgården är uppenbarligen älskad. Huset bebos fortfarande av ett förtrollat gammalt par, som älskat trädgården mer än huset!
@Nina –ditt förlag om att skriva OM snarare än I det inspirerande huset är nog det förnuftigaste jag hört. Den tanken ska jag ta till mig!
@Anneli, du antyder samma sak som Nina. Med tanke på ditt blogginlägg idag om skrivandets underbara värld, kanske vi alla egentligen ”har” våra slott att vandra i -inombords, så att säga:)
@Jane –vilken fin berättelse om Cornwall. Jag kan se det vackra landskapet framför mig. Och jag påminns samtidigt om kylan i de gamla stenhusen. Den går rakt in i märgen, det har jag känt i våra olika hus. Vi har alltid låtit oss förföras av gamla hus, och har –när jag verkligen tänker efter- också krossat en del drömmar när vintern och kylan kryper på. Gamla blyinfattade enkelfönster är underbara utifrån, och mindre roliga inifrån:)
Kärlekshistorian med huset är inte över, störtförälskelser kan ju hänga i ett tag.
Som maken säger ... om ingen annan vill ha det, kanske priset sjunker ännu mer ... och då kanske, kanske ...? Fast, barnen får vi nog inte med oss. Det blir maken och jag och våra sagor!
@Eva –kanske vi borde ha ett författarkollektiv? Om inte så antar jag att det närmaste vi kommer till treglasfönster är i våra tankar. Vilket ju som sagt inte är helt fel det heller!
SvaraRaderaKan se dig med värmefilten framför mig; huset känns genast mer inbott!
God idé Sofie, ett hus fyllt av frånvarande men på samma plats-varande skribenter. Vilka kafferaster.
SvaraRaderaTänk vilken idé, ett skrivpalats där du har skrivkurser.
SvaraRaderaJane och Eva -Åh jisses, nu kommer jag inte att kunna sova i natt! Too excited:)
SvaraRaderaWow, vilket häftigt hus! Där skulle jag gärna bo och använda all min kreativitet till att rusta! :)
SvaraRaderaPia -ja, ibland skulle det kännas bra att satsa sina krafter på ett enda projekt!
SvaraRaderaSpooky, romantiskt och fantasifullt. :)
SvaraRaderaJag vill också bo i ett sådant sagoslott! Kan tänka mig att det kanske finns ett och annat spöke som också huserar där. Vilka fantastiska historier och berättelser som kan uppstå i den miljön. Jag går igång direkt!
SvaraRaderaSer fantastiskt ut! :)) Vem vet, kanske drömmen om huset blir en berättelse i sig?
SvaraRaderaKram
Jag blir alldeles vild av fotolust när jag ser huset!
SvaraRadera@Malin -tycker du det är spokey? Ja, det är det kanske när man väl kommit in, i synnerhet på natten. Det lockar oss fortfarande. Vi avvaktar och hoppas att priset fortsätter sjunka!
SvaraRadera@Monica -ja, inget går ju upp mot havet förstås! Låt oss veta om du huset ovan kommer med i någon av dina berättelser:)
@Frida, du har alldeles rätt. Huset, längtan och allt som kan hända är en berättelse i sig!
@D.O.B -kan tänka mig att det blir fina foton av ett sådant hus; varje liten detalj har något intressant att berätta, känns det som!