Spänningen stiger i England i samband med valet nästa vecka! Vem vinner?
Vi har Gordon Brown. Den pålitliga -men ständigt kallad tråkige, Labour ledaren. Gordon har svårt att täcka över spåren från Tony Blair som ju bokstavligen tog världen i egna (och förstås George Bushs) händer, på ett i mångas tycke osedvanligt odemokratiskt sätt.
Vi har den välputsade David Cameron som skolats i Eton och som nyligen berättade att han faktiskt pratat med ”a black man” på en av sina kampanjresor.
Och så har vi Liberal Democrates Nick Clegg, som klassats som något av en Ladies Man och som lovar en ”clean break” från politiken såsom vi känner dem.
Brown och Glegg hänvisade till det svenska skolsystemet. Cameron säger sig vilja bygga på en finsk skolmodell!
Min svenska uppväxt säger mig ju att man måste börja från grunden för ett jämlikt och demokratiskt samhälle. När var man föds fortfarande medför drastiska skillnader beträffande livslängd, utbildnings- and anställningsutsikter vacklar såklart grunderna.
Om jämlikhet
Varje år publicerar den brittiska regeringen inkomstuppgifter. Den sk Households Below Average Income (HBAI) för 2007/08 visar på att 23% eller 13.5 miljoner människor i the United Kingdom kan klassas som fattiga, ”income poor”.
Begreppet fattig.
Fattig är man om ens inkomst hamnar under en sk ”poverty line” som hamnar runt 60% av medelinkomsten i UK.
Enligt Child Poverty Action Group så översätts poverty line till följande siffror.
Fattig klassas t ex
- en ensamstående förälder med två barn, på t ex 5 och 14 år, när inkomsten (efter bostadskostnader) understiger 239 pund i veckan
- ett par med två barn när inkomsten understiger 322 pund per vecka.
Tendenser
Som framgår av statistiken i rutan ovan, så har just "child poverty" ökat mellan 1961-2008. Antalet fattiga barn blir fler.
Inte talat om
Så, om HBAI rapporten stämmer så ligger nästan en fjärdedel av UKs befolkning UNDER the poverty line ... Och med undantag från ett meningsutbyte beträffande skolbarnens olika förutsättningar kom inte ämnet ens upp under gårdagen omtalade debatt mellan partiledarna i Birminham University. Visst viftade Brown med lite nya instatser, men inkomstskillnaden kom inte upp som något djupliggande problem. Hur kan det komma sig?
Vem vinner valet? För min del handlar nästa veckas val om vilket parti som har bäst förutsättningar att tackla den ojämna inkomstfördelningen. Men är klasskillnaderna något som någonsin försvinner i England? To be or not to be, det är fortfarande frågan. Var och hur är under debatt ...
Sofie, hur gick det igår? Pratade de någonsin om hur ojämnt fördelad hälsan är? Eller vad de kan göra för att barnen till de som är fattiga ska kunna få det bättre? Om den höga barnadödligheten i de fattiga delarna av storstäderna?
SvaraRaderaReferaten här berättar bara om hur de ska dra ner på allt och höja skatterna.
Jag tycker att jag inte kan se någon skillnad mellan de tre när de gäller uppriktigheten, dvs , vad de kommer att göra, och inte vad de säger att de ska göra. Vad tycker du?
Kära Eva, jag tycker precis som du. Jag vet ju inte hur det är i Sverige nuförtiden, kanske det har mattats av där också? Själv saknar jag ideal och visioner. Den politiska debatten här påminner om en diskussion mellan en grupp trötta revisorer:(
SvaraRaderaHörde på radio i torsdags en brittisk ekonom som sa något i stil med: "Oavsett vem som vinner valet kommer England att tvingas gå genom ett ekonomiskt stålbad. Det som Sverige redan gått igenom."
SvaraRaderaTyckte det var lite intressant att han framhöll Sverige som en förebild. Brukar i regel vara tvärt om.
Intressant att höra om "stålbadet", Malin. Jag blir själv ofta överraskad över hur ofta Sverige framhålls som förebild. Ett sådant litet land som fått så mycket rätt. Man får lova attt skryta om sitt hemland, tycker jag, när man sitter lite grann på avstånd:)
SvaraRaderaJa, tänk att Sverige och Norden fortfarande tas som goda exempler. Lite stolt är man allt... Oavsett vem som vinner har nog England och flera andra länder några tuffa år framför sig. Vi får väl se hur det går för Sverige...
SvaraRaderaSofie, först en kommentar till ditt inlägg här ovan. Intressant och välskrivet, som alltid! I morgon vet vi vem som tog hem "matchen".
SvaraRaderaSedan en kommentar till din kommentar på min blogg i förra veckan. Jag svarade, men det verkar inte som du såg det. Jag blev alldeles rörd och nära på mållös över dina fina ord. Och att du hade tagit dig tiden att läsa och kommentera så generöst. Tack!! Mitt förhållande till skrivandet är emellanåt komplext så du anar inte hur stort det känns att just Du skriver och tycker som du gör - du som skriver så bra själv. Jag blir glad om jag kan skapa ett igenkännande genom skrivandet. Det känns stort!
Blev även nyfiken på den där bokutgivningen du skrev om. Hur då menar du, finns det förlag som ger ut bloggtexter i bokform eller? Berätta gärna mer!
Kram från Jenny
Instämmer, Annika, att det är roligt med Sverige som förebild!
SvaraRaderaJenny, tack för din kommentar! Visst blir det lite av "klubb för inbördes beundran" i vår blogg värld ... Numera bloggar jag för att utbyta erfarenheter och synpunkter med människor som jag av geografiska och praktiska omständigheter kanske aldrig träffat annars. Därmed tyr man ju sig till vissa bloggare; man trivs helt enkelt att titta in hos varandra, som vi ju konstaterat tidigare.
Det där med bok slog mig som en möjlighet för bloggar som likt din egen omfattar illustrativa "snap shot" av verkligheten som samtidigt bildar en sammanhängande historia. Det var ngt som jag läste om för ganska länge sedan på Mikaelas sajt;
http://mikaelastigsdotter.blogspot.com/
Hon hade samlat sina inlägg i en sk bokblogg. http://www.bokbloggar.nu/
Jag har, som du ser, kollat upp det igen. Det kanske inte är en sådan lysande ide som jag trodde först. Men jag bifogar länkarna ändå:) Ser fram mot att din bok, hur den än ges ut till slut:)
En debatt mellan trötta revisorer, ja så tråkig är även den svenska debatten som nu under ett valår bore vara engagerande, idéfylld, visionsrik men det finns inte en enda politiker och inget parti som skapar lust, i stället detta eviga småkäbbel, detta skyllande på varandra. Eller är jag bara desillusionerad och saknar förmåga att lyssna in nyanser och debatter som kanske finns....
SvaraRaderaTyvärr tror jag inte det och jag saknar nostalgiskt visionerna och de provisoriska utopierna